Johan Anton Edenholm föddes på Södervik, Övre Ullerud, den 5 mars 1881. Han arbetade några år på en guldlistfabrik i Karlstad men kom år 1900 till Fahlcrantz fabrik i Falun, där han började som polityrarbetare. Efter kort tid flyttades han till kontoret och började även som resande för företaget. I september 1905 övertog J.A. Edenholm rörelsen och lät inregistrera firmanamnet A.G. Fahlcrantz Eftr.
Under de närmaste åren utvecklades fabriken i rask takt. Ramlister, i såväl guld som polerad mahogny och svart, var den stora artikeln och år 1906 började tillverkningen av svängda kornischer. En nyhet för Sverige var, att J.A. Edenholm började tillverka polerade bronslister, som han lärt under en studieresa i Tyskland 1910. Under detta skede exporterades en hel del på Finland, huvudsakligen tapetlister tillverkade i äkta silver.
Snart började det bli trångt i de gamla fabrikslokalerna i Falun och Edenholm försökte skaffa nya lokaler eller tomt för en ny fabrik. Men stadens myndigheter voro vid denna tid icke intresserade av expanderande industrier och han fick gång på gång avslag på sina framställningar. Följden blev, att Edenholm tröttnade och sökte sig utanför staden. I Gustafs hade Gustafs Träförädling en fabriksbyggnad till salu och denna köpte Edenholm år 1913 och flyttade hela fabriken ut till Gustafs.
En blick tillbaka i tiden kan vara både intressant och lärorik. År 1849, den 16 januari, föddes i Aspeboda en pojke, A.G. Fahlcrantz, som är första upphovet till firman. Fahlcrantz kom redan i unga år in i glasmästeriyrket och efter att ha konditionerat på ett flertal platser kom han slutligen till Falun.
Den 28 februari 1885 lämnade Anders Gustav Fahlcrantz till borgerskapet i Falun en ansökan om att få utöva glasmästeriyrket och idka handel med glas i staden. Åren närmast innan hade han bott och arbetat i en glasmästerifirma i Gävle. I Falun började firman i blygsam skala i ett verkstadsrum på Sturegatan 14. Efter någon tid var tre man sysselsatta med tillverkning av byråspeglar och raklådor. 1895 hade ramlisttillverkningen tagit överhanden, firman hade utvidgats och hade ett flertal arbetare anställda.
A.G. Fahlcrantz arbetare i Falun.
1900 anställdes Johan Anton Edenholm, född i Ovre Ullerud, Värmland år 1881, som polityrarbetare. Han hade då varit anställd vid en guldlistfabrik i Karlstad och lärt sig grunderna i yrket. Efter en kort tid hos Fahlcrantz flyttade han in på kontoret och snart började han som resande i företaget. 1903 avled A.G. Fahlcrantz men hans hustru Anna drev rörelsen ytterligare några år med hjälp av den unge och driftige Johan Anton Edenholm.
1905 i september övertog Johan Anton Edenholm A.G. Fahlcrantz firma, som då enligt vissa rykten gått dåligt en längre tid. Edenholm var väl insatt i verksamheten och såg möligheterna. Han ombildade firman till A.G. Fahlcrantz Eftr och året därpå kom det som skulle bli en säljsucce, den svängda kornischen. Andra stora artiklar var ramlister i guld men även i polerad mahogny.
1903 gjorde J.A. Edenholm en studieresa till Tyskland där han bl a lärde hur man tillverkade polerade bronslister. Vid den här tiden kunde man i Tyskland tillverka lister med stora ytor, som var helt blankpolerade. Det hela var säkert en väl bevarad yrkeshemlighet men Edenholm kunde snappa upp hemligheten och ta den med hem till Sverige.
Tillverkningen här medförde en viss revolution på den svenska marknaden och framgångarna lät inte vänta på sig. Vid den här tiden tillverkade man även tapetlister i äkta silver, en stor export artikel till Finland. Framgångarna och expansionen gjorde att fabrikslokalerna i Falun började bli för trånga. Efter ett otal framställningar till stadens myndigheter om tomt till nya fabrikslokaler tröttnade Edenholm på de styrande i staden och sökte efter lämpliga lokaler utanför Falun. Helt plötsligt stod stora och nya fabrikslokaler tomma i Gustafs.
1912 och 1913 blir händelserika år i Gustafs industrihistoria. Företag läggs ner och andra startar. När den nedlagda Guldlistfabriken flyttade ur lokalerna hade de redan funnit ny ägare. Göteborgs Guldlistfabrik hade startat eget hyvleriet och sågen fick ny ägare, Andreas Tunander. I Falun fanns en listfabrik, A.G. Fahlcrantz Eftr, som sökte lokaler, eftersom staden Falun inte kunde skaffa fram tomt för den fabrik företaget ville bygga. Ägaren Johan Anton Edenholm fick veta att det fanns lediga lokaler i Gustafs och gav upp försöken att påverka staden.
J.A. Edenholm beslutar sig för att flytta sin tillverkning och sitt kontor till Gustafs, i de lokaler som blivit lediga efter Gustafs Träförädlings AB konkurs. Sedan dess har dessa byggnader förknippats med namnet Edenholms. Köpeskillingen var 7.000 kronor och tillträdesdagen var den 1 april 1913. Med ångbåtarna "Runn" och "Najad", som trafikerade sträckan Falun och ångbåtskajen nedanför kyrkan i Gustafs flyttade de 12 familjer som beslutat sig för att följa med Edenholm till Gustafs. De första åren bodde familjerna i Enbacka.
I samband med flytten ändrades firmanamnet till "J.A. Edenholm, Guldlistfabrik". Redan första året byggdes fabriken ut. Elektricitet fanns inte vid denna tid i Mora by. Under några år flck en fotogenmotor med generator leverera den kraft som erfordrades.
Samma år startades i Cronbergs smedja i Mora en fabrik, som i liten skala tillverkade brynstenar. Det var Gustav Lundgren, som efter en utflykt till Norrköping återvände hem till Gustafs för att starta eget. Med sin erfarenhet som verkmästare hos William Nylén borde han ha varit given på den posten hos Edenholms. Men Edenholm hade sitt eget folk med från Falun.
Det var byggmästare Andreas Tunander som köpte Gustafs Träförädlings såg. Den nya firman kom att bli leverantör till Edenholms. Nu fanns inom Mora by i Gustafs flera företag, endast på några hundra meters avstånd från varandra. Det var företag som kompletterade varann eller konkurrerade med varann om marknader och arbetskraft.
1913 då Firma J.A. Edenholms Guldlist flyttade från Falun till Gustafs, där en industrilokal stod tom efter det att firman Gustafs Träförädling gått i konkurs. I Gustafs fanns då ej någon elektricitet. I en inventerinslista finns en fotogenmotor med tillhörande likströmsgenerator, som tydligen fanns med i flytten från Falun. Fotogenmotorn installerades i en utbyggnad och var den enda kraftkäIlan till de maskiner som då fanns. Det var en grunderingsmaskin, en ornamenteringsmaskin och en klyvsåg i ramverkstaden. 1918 kunde Solvarbo Elektriska AB leverera ström till Mora by. Kraftstationen hade byggts 1917 och ledningar dragits fram till byn. 1929 gjordes ett taklyft på sista delen av utbyggnaden. Där flyttade förgyllaren August Sandberg in. Han fick lärlingar som han utbildade och kunde hjälpa till med spegeltillverkningen som hade ökat starkt de följande åren. Han arbetade kvar på fabriken tills han var omkring 80 år.
1934 byggdes kontorsdelen till. Där installerades ett toarum med wc-stol. Moderniteterna började komma även till landsbygden. Ramverkstaden flyttade in i den gamla kontorsdelen och en del listlager flyttades om. Även ram- och spegelavdelningarna expanderade. 1935 hyrdes gamla maskinhuset av Tunanders såg. Där öppnades snickeriverkstad. En Jonsereds kombinationsmaskin och en fräsmaskin köptes. Göte Andersson från Torsång och Sven Johansson arbetade där med ämnena till alIa träskurna speglar. Trymåer var också en stor artikel, spegelbord med svarvade och svängda ben.
1946 byggdes hela fabrikslängden ut med en våning. Nu fick ramverkstaden nya och större lokaler. Expeditionen fick bättre utrymmen. Pannrummet byggdes om med ingång direkt utifrån. En ny tub-panna med spånugn installerades.Kemikalieförrådet inrymdes i käIlaren och även verkstaden fick ny plats. Grunderiet flyttades till sista delen av till det senare.
1948 fick snickerifabriken nybyggda lokaler då större utrymmen krävdes, det var när tillverkningen av kornischer och kilramar togs upp. Göte Andersson blev bas och Sven Johansson övergick till annan verksamhet. Arbetsstyrkan ökades med 6 man. Nu startades hyvleriet i Korsnäs där Sven Karlsson blev bas för hyvlarna. Man hyrde in sig i ett gammalt hyvleri. En lastbil köptes in och Bengt Olov Mattsson blev chaufför och svarade för transporterna.
Byggmästare Andersson var den som byggde på fabriken. Han var far till Edit och Engla, som sedan kom att sköta lönerna på Edenholms. Fabriken byggdes sedan till i flera omgångar, men problemet var att vid varje tillbyggnad blev det också en ny nivå på golvet och många skyltar med "Högre golv" eller "Lägre golv". Det innebar att det blev lite tungjobbat, eftersom man inte utan svårighet kunde transportera listerna på räls och trallor.
1935 utlyste Svenska Slöjdföreningen och Edenholms en pristävling med syfte att få fram nya uppslag och idéer till ramlister vad gällde såväl färg som form. 1937 visar Edenholm i sin kollektion resultatet av denna pristävling. Det gamla med mörka metall- och bronslister med mörkaschatteringar var borta. Nu presenterades ljusa mer konstnärsbetonade ramar.
1946 startades "AB Edenholms Hyvleri" i Korsnäs för att bättre tillgodose fabrikens behov av trälister. Samma år påbörjades bygget av en egen snickerifabrik, som blevfärdig 1948. Efterfrågan på handskurna förgyllda speglar ökade kraftigt.
1956 köpte Edenholms Göteborgshyvleriet, som var till salu sedan Göteborgs Guldlistfabrik lagts ned. Samtidigt avvecklades hyvleriet i Korsnäs.
Johan Anton Edenholm avled efter ett drygt halvsekels intensivt och konstruktivt arbete för sitt företag och för arbetslivet i Gustafsbygden. Dottern Maj övertog ägandeskapet och Patrik Myrén chefskapet. Han satsade hårt på rationaliseringar. När företaget firade 70-årsjubileum fanns bland arbetarna tre som varit med ända från falutiden. Det var Nathanael Ahlin, Karl Backström och Arvid Norberg.
Många som arbetade på fabrikerna på 40-. 50- och 60-talet engagerade sig i sociala och kommunala angelägenheter. I kommunalfullmäktige satt 1925 J.A. Edenholm och C.D. Danielsson. Arvid Norberg var ledamot av Fattigvårdsstyrelsen, Taxeringsnämnden och Pensionsnämnd. Han var ordförande i Valnämnden och Arbetslöshetskommittén (under 30-talet). Under kriget var han ledamot av Kristidsnämnden och var även civilförsvarsfogde.
Artur Thors satt i kommunalfullmäktige liksom Holger Hedberg, som dessutom satt i Fattigvårdsstyrelsen, Pensionsnämnden och var dessutom Nämndeman. C.D. Danielsson satt i Föreläsningsföreningen, Ivar Nilsson i ABF-föreningen. Artur Thors var ledamot av Träindustriarbetarförbundets styrelse. Bror Cronborg arbetade på Edenholms i sin ungdom och han blev sedermera Träindustriarbetarförbundets vice ordförande. Vid pensioneringen bosatte han sig i Borlänge och var en tid ordförande i AB Gustav Lundgrens Eftr.
Edenholm var en föregångsman på många områden. Han tröttnade på att Fjärdingsman skulle driva in restskatter, som de flesta jobbare hade på den tiden. Han ombesörjde inbetalning av skatten i förskott genom att 10 % av lönen vid varje avlöningstillfälle sattes på ett personligt skattekonto för arbetaren. Kom någon i rest drogs den in under påföljande år.
Edenholm ordnade med en Frivillig Pensionsförsäkring. Från 1936 betalade personalen vid varje avlöningstillfälle 1 krona och Firman J.A. Edenholm betalade lika mycket. Även julklappspengar sattes in på Pensionskontot, 25 kr till pojkarna, 50 kr till en ungkarl och 100 kr till familjeförsörjaren. När ATP infördes 1957 upphörde den Frivilliga Pensionsförsäkringen, från någon gång på 40-talet. Idag vet man bättre vad de pengarna var värda. "Jag hade då betalat in 380 kr", berättar Arvid Norberg.
Arvid berättar vidare:
Då jag gick i pension skickade jag in den till Försäkringskassan och tänkte att alltid blir det väl någon krona i vinst. Jag fick då välja att ta ut försäkringen med ett engångsbelopp på 2'000 kr eller ett årsbelopp som skulle räknas upp med basbeloppet. Första året var utbetalningen 350 kr, idag (år 2000) är det 580 kr per år. Den gången valde jag rätt. Pensionsfonden från 1935 - 10000 kr och 1955 25'000 kr delades ut månadsvis till den gamla stammen som ingen ATP hade. Jag som var född 1919 var den första årskullen som fick full ATP-poäng.
Personalen hade en kamratförening som skulle sköta löneförhandlingar med J.A. Edenholm, men det var inte så stora påslag på den tiden. Minderåriga fick en 5-öring per timme i påslag. Arvid minns att det redan då började bli svårt att få de som ville ställa upp för att förhandla. 1938 blev det klart att vi skulle organisera oss i Svenska Tränindustrarbetarförbundet. 1939 fick vi vårt första avtal. De yngre fick nu bättre förhållanden efter lärlingsår. Allting sköttes på ett bättre sätt.
Personalen hade även en Ekonomisk Intresseförening, endast för anställda på J.A.E. Medlemskapet var frivilligt. Den hade en styrelse med ordförande, kassör och sekreterare. Föreningen hade en Sparkassa där man fick sätta in minst 1 kr varje avlöning och en Lånekassa, där man maximalt fick låna 25 kr med en ränta på 1 kr. 2 kr skulle betalas tillbaka för varje avlöning, det fungerade bra alla år och Arvid Norberg var både kassör och sekreterare.
Varje Trettondagsafton hölls årsmöte, alltid hos den som varit kassör under året. Vi hade årsmötesförhandlingar och drack kaffe som kassören bjöd på. Vi hann även med att diskutera andra spörsmål i föreningen. Årsmötet avslutades alltid med kortspel. Det var något av en höjdpunkt att för en helgdagseftermiddag träffas under gemytliga förhållanden.
Gustafs Industrihistoria
Gustafs Före 1900
Gustafs Industrier