Den genuina jordbruksbygden Gustafs fick sina första industrier i början av 1900-talet. Då fanns det vissa hantverksföretag men inga som samlade något större antal arbetare. Det var ofta företag som ägdes och drevs av familjegrupper. När industrierna kom t ex Edenholms och Tunanders förändrades bilden så sakteligt. För en del arbetare blev det något av säsongsarbete. Gick konjunkturen ner, som den gjorde under 30- och 40-talet, kunde man alltid "gå hem" till jordbruket och komma tillbaka när efterfrågan steg igen. Andra alternativ var skogsarbete på vintern och arbete med flottningen vid Torsångsbommen under sommaren.
Gustav Lundgren var fackligt ansluten
De 12 familjer som kom flyttande med Edenholm från Falun hade inte någon säkerhet att falla tillbaka på. Mora blev industriområde även om det ändå fanns en hel del jordbruk i byn. En annan som kom till Gustafs var Gustav Lundgren, visserligen gustafsbo av födseln, men kom då närmast från Säter. Han var troligen den först anslutne fackföreningsmedlemmen, tillhörde Sveriges Allmänna verkmästareförbund avd 14 i Säter. De som kom från Falun, hade varit organiserade i Glasmästeri- och förgyllareförbundet, som dock hade upplösts i samband med storstrejken 1909 - 1911.
Första försöket
Den 3 februari 1916 samlades anställda vid J.A. Edenholm Guldlistfabrik för att diskutera frågan om bildandet av en fackförening. Stadgar utarbetades och inträdesavgiften sattes till 50 öre för den som tjänade mer än 22 öre i timmen. De, som tjänade mindre, skulle betala 25 öre. Den 11 februari bildades Guldlistarbetarnas Kamratförening i Gustafs. Förste ordföranden var Arvid Norberg. Medlemmarna skulle kunna vända sig till styrelsen och vid behov begära råd och hjälp. Styrelsen skulle lyssna och vidta nödvändiga åtgärder. Naturligtvis var lönefrågorna ständigt uppe på mötena och helt säkert vållade aktiviteten viss huvudbry för J.A. Edenholm.
1917 - krigsår och krisår med hungerdemonstrationer
1917 är ett svårt år i vårt lands historia. Och även om Sverige undvek att komma med i det första världskriget så drabbades landet ändå. Handeln med utlandet försvårades eller upphörde helt. Det var en tid av ransoneringar, svarta börshajar, dyrtid, revolutionsförsök. Kristidskommissioner inrättades i varje kommun med bland annat uppgiften att rättvist fördela det som fanns. Varubristen ledde till hungerdemonstrationer. Hösten 1917 kom ett helt tågsätt med 300 barn från Huvudsta utanför Stockholm. Under några månadet skulle de få ”äta upp sig” i den relativt välmående Gustafs socken.
De icke-jordägande arbetarna på fabrikerna drabbades av varubristen. Den 26 april 1917 togs krisfrågan upp i Kamratföreningen och man fattar beslut att köpa in tyg till en banderoll på vilken man sedan textade "Mera bröd och skattelindring". Södagen den 29 april utgick demonstrationståget från järnvägsstationen, ett 40-tal demonstranter tågade mot Enbacka. Man var på väg till kristidskommissionens ordförande, handlanden Gustav Carlborg i Enbacka.
Åter till Mora och hem till Adrian Eriksson
Denne hade dock blivit förvarnad och sökt sig till Kommunalnämndens ordförande Adrian Eriksson i Mora. Demonstrationståget ändrade riktning och tågade tillbaka till Mora. Där tog Adrian Eriksson emot demonstranterna på den egna förstutrappen. Han talade lugnande till folket och lovade att göra allt som stod i hans makt. De lyssnade och tåget upplöstes utan att något otrevligt inträffat.
Kriser och dyrtider fortsatte även efter krigsslutet. Det ledde till att de anställda diskuterade om man skulle begära högre löner. Den 26 januari beslöt Kamratföreningen att gå in och begära 20% högre lön. Naturligtvis kunde inte arbetsgivaren gå med på kraven eftersom hela marknadsekonomin var i djup kris. Arbetsgivaren gav inte med sig och heller inte arbetarna, som upprepade sina krav.
Förhandlingarna fortgick under en vecka. När Edenholm gick med på viss höjning av ackords- och timlöner. Ny förhandling och upprepade krav - men nu säger Edenholm stopp. De avvisade kraven ledde till en 6 dagar lång strejk - den första i gustafs-industrins historia. Efter lång diskussion beslutar föreningens medlemmar till sist att återgå till arbetet. De ledande i Kamratföreningen vid denna tid var C. G. Danielsson och Arvid Norberg.
Strejk och sympatistrejk
Under 1920 strejkar verkmästaren på grunderiet Johan Pettersson, som nekats den löneförhöjning på ett öre som han begärt. Ett par av hans kamrater sympatistrejkar medan kamratföreningen inte stöder dem. De uppmanar i stället de strejkande att återgå till arbetet vilket de också gör efter 3 dagar. Av protokollen synes de strejkande inte ha utsatts för någon form av bestraffning. Orsaken var kanske att det inte fanns något bindande avtal mellan arbetarna och arbetsgivaren.
1926 - beslut att upplösa kamratföreningen
1920 har ekonomin återhämtat sig men 1921 går landet in i en ny depressionsperiod, som varar ett par år. Den resulterar i växande lager, driftsinskränkningar och avskedanden . Arbetet på fabrikerna ställs in under alla måndagar och lördagar. I början av 1924 vänder konjunkturen uppåt igen och man går mot bättre tider. Det går så bra att man i maj 1926 väcker frågan om att Kamratföreningen skulle upplösas. Efter omröstning med 9 röster för och 3 emot beslöt man att upplösa föreningen och Edenholm meddelades om beslutet.
1930-talets depression
Under 1930-talets inledande år drabbades hela västvärlden av en djup ekonomisk depression. Kamratföreningen återuppstår vid ett konstituerande möte den 13 maj 1930. Ny ordförande blev Ivar Nilsson. Edenholm meddelade att han ville ha översyn av priserna som varit oförändrade de senaste fem åren. I juni 1932 skall Kamratföreningen ta ställning till inskränkning av arbetsstyrkan och om arbetstiden skall förkortas. Underhandlingarna resulterade i att alla familjeförsörjare skulle arbeta vidare medan icke-familjeförsöljare skulle arbeta varannan vecka. Här upphör protokollskrivningen och nästa år vänder konjunkturen uppåt igen.
Före juni månad 1921 bildas avdelning 221 av Svenska Träindustriarbetarförbundet i Gustafs. Detta föranleddes av händelser vid Gustafs Snickeri- & Möbelfabriken. En arbetare, Ernst Karlsson 24 år och född i Södermanland, skriver till Svenska Träindustriarbetarförbundet . Han meddelar att 8 anställda vid företaget vill söka inträde i förbundet . Han begär också upplysningar hur man bildar en avdelning inom förbundet. Därtill vill han ha formulär för avtals upprättande. Han tillägger att två personer redan är anslutna till förbundets avdelning i Hedemora.
Den 20 juni 1921 skriver 8 arbetare in sig i fackföreningen tillhörande Svenska Träindustriarbetarförbundet. Det var Arthur Andersson Slars, Johan Björklund, Ernst Carlsson, Ernst Eriksson, Knut Hedberg, C. G. Johansson och A. B. Larsson. August Bernhard Larsson, allmänt kallad AB, var född i Harbo, Uppland. Via Flintas Verkstäder i Hedemora kom han till Gustafs 1919. Med tidigare erfarenheter av fackligt arbete blev han fackföreningens förste ordförande i Gustafs under åren 1921 - 1928.
Listarbetarna anslöt sig inte
Nu var den första tiden inte helt problemfri. Listarbetarna på Edenholms hade sin Kamratförening som inte ville organisera sig fackligt - man hade ju sin förening. Och de hade uppgörelser som låg något över riksavtalet för träindustriarbetarna. Men flera på träindustrin anslöt sig till föreningen. Den 22 augusti röstar 8 arbetare för arbetsnedläggelse på Gustafs Snickeri & Möbelfabrik. De hade då fört förhandlingar med fabrikören Henning Pettersson. Han ville inte göra några som helst eftergifter. Det kan tilläggas att hela landets företag kämpade för att överleva under den djupa ekonomiska krisen. Men strejk var den enda lösningen för den nybildade fackföreningen.
Förbundets ombudsman söker en lösning
Förbundets ombudsman Fritiof Thunborg kommer till Gustafs för att söka hitta en lösning på konflikten. Han överlägger med arbetarna som håller fast vid att de skall lägga ner arbetet och förklara fabriken i blockad. Han överlägger med fabrikören, som håller fast vid att han inte kan göra några eftergifter. "Det står dem fritt att söka annan anställning", menade han och ville inte skriva under något avtal. Thunborg finner arbetsgivaren vara en typisk kristidsmänniska, dum och oförstående, fräck och brutal. Och eftersom Thunborg inte tror på en uppgörelse ställer han sig på arbetarnas sida och accepterar arbetsinställelse.
Strejk i september 1921
Den 5 september 1921 bröt strejken på Gustafs Snickeri & Möbelfabrik ut. Den varade inte många dagar, efter en tids arbetsinställelse vid och blockad mot fabriken träffades ett tillfälligt avtal. Ett drygt halvår senare, den 20 april 1922 gick fabriken i konkurs. För arbetarnas del löste det sig ganska bra ändå. Andreas Tunander, som under några år hade hyrt in sig i fabrikens nedre våning, kunde på hösten 1922 köpa fabriken, d.v.s. den byggnad vid järnvägsövergången som för nutidsmänniskorna varit Gamla Tunanders . En del av arbetarna fick arbeta vidare hos den nya ägaren.
När AB Larsson tog ordförandeskapet i fackföreningen arbetade han vidare på att arbetarna på Edenholms skulle gå in i facket. Men inbjudanden och propåer förklingade ohörda. Frågan kom aldrig längre än till diskussionsstadiet. Med åren organiserade sig allt fler men hela tiden riktades stark kritik mot förbundets dåliga avtalsuppgörelser. Vid denna tid slöts den s k Saltsjöbadsuppgörelsen mellan fack och arbetsgivare, byggande på centrala förhandlingar.
Hos Lundgrens Eftr hade det heller inte funnits något intresse för anslutning till fackföreningen. Inte förrän 1938, då företaget anställt en arbetare som genom sitt tidigare arbete varit ansluten till annat fackförbund. Han begärde överflyttning till avd 149 i Träindustriarbetarförbundet och tanken på anslutning väcktes hos flera. Men man var trots allt ganska nöjd med de rådande förhållandena . Lönerna låg ju ändå i nivå med riksavtalet och något avtal med arbetsgivaren var inte upprättat.
Fortsatt tvekan på Lundgrens Eftr
1938 söker man komma fram till en uppgörelse om anslutning till fackföreningen. Men meningarna var delade - det fungerade ju så bra ändå Varför skulle man då ändra på sakernas ordning. Arbetsgivarna hävdade att det var fråga om tvångsanslutning till facket. De yngre arbetarna var för en anslutning medan de äldre var mera tveksamma. Ordförande under denna period var John Hansson i Solvarbo och kassör var Herman Eriksson, Lisselhaga.
3 september 1938 möte i kommunalsalen i Enbacka
Diskussionerna var hårda och det gick så långt som till blockad mot anställning av ny arbetskraft och även strejkvarsel. Den 3 sept 1938 bjöds in till ett möte i kommunalsalen i Enbacka. Frågan om anslutning till fackföreningen skulle diskuteras. Mötet var välbesökt och omröstningen slutade med en stor majoritet för anslutning till avdelningen.
Tvekan och uppskov med anslutning
Men - arbetsgivarna vägrade sluta kollektivavtal. Det ledde till tvekan hos en del av arbetarna. Skulle de få sämre arbetsvillkor? Hos Edenholms uppbådades en majoritet för uppskov med anslutningen till facket. Hos Lundgrens Eftr permitterades den tidigare organiserade arbetaren på obestämd tid. Hos arbetarna fanns också en rädsla för repressalier och därför utfärdades blockad mot nyanställning vid båda fabrikerna och dessutom strejkvarsel.
Nu avblåstes det hela efter ett par dagar. Det träffades en uppgörelse mellan arbetsgivarna och fackföreningen. Den permitterade arbetaren fick återgå till jobbet. Men det hela resulterade i en månadslång debatt i dalatidningarna, mellan liberala Falu-kuriren och socialdemokratiska Dala-demokraten. Ett protokoll från den 31 januari 1939 rapporterar att skriftliga avtal ingåtts och därmed var den avtalsrättsliga striden slut. 1943 ansöker listföretagen om inträde i Svenska Träindustriförbundet. Man går in i en lugn arbetsrättslig period präglad av den goda Saltsjöbadsandan.
Det första sammanträdet i Gustafs Arbetarkommun hölls den 9 mars 1919. En arbetarkommuns uppgift är att samla de olika fackföreningarna inom olika yrken till gemensamma överläggningar. Nu hade Gustafs endast en fackförening och intresset för arbetarkommunen var mycket svalt. Den första styrelsen bestod av C. D. Danielsson ordf , Efraim Eriksson sekr och Emil Gustafsson-Barbus. De utgjorde till en början hela medlemskadern. De bjöd in till diskussionsmöten, men få ställde upp och vid några tillfällen blev det mässfall. Något större intresse var det mycket svårt att uppbåda i jordbruksbygden Gustafs. Den 1 mars 1923 beslöt man lägga ner verksamheten . Ett nytt försök gjordes 1935 men även då var intresset svalt.
Källor: Almgrens Gustafsknappar och GustafspingIor. Facklig verksamhet i Gustafs under 40 år
Lennart Andersson 2010-03·10
Intervjuer
Pågående Dokumentation