Personligt brev från Elof Almgren

Hej Lennart. Att planera min framtid, gick inte för mig. Därmed sagt, jag har inte levat något äventyrligt liv, men det har varit mycket omväxlande och blev genom min höga ålder rikt på upplevelser och minnen. Förutom ett par år i Stockholm blev jag hembygden trogen, Det betyder att jag varit anställd hos samtliga industrier i Mora by. Något därom kan jag i korthet berätta i ett första skede. Finns anledning, kan det kanske bättras på. Jag har gott minne av bebyggelsen omkring järnvägsstationen m.m.

År 1936 fyra dagar efter det jag fyllt 14 år fick jag anställning hos Andreas Tunander. Lön 15 öre i timmen. Avlöning var 14:e dag. 14 kronor och 40 öre omfattande 96 timmar. Jag betalade inget hemma utan fick behålla pengarna. Efter ett år höjdes lönen till 20 öre i timmen. Jag slutade 1939 och vill minnas att timlönen då var 30 öre.

Jag hade köpt en begagnad cykel för 30 kronor och brukade på avlöningsdagen cykla till Borlänge och köpa Sonora skivor för 1 krona och 65 öre. Inspirerad av sjömansvalser och sånger beslutade jag mig att mönstra på en båt och se mig om i världen och sedan slå mig till ro på landbacken. Det gick inte alls. Jag blev Sveriges Sjösjukaste Sjöman. Kapten varnade mig att fortsätta och jag mönstrade av. Efter två år i Stockholm kom jag åter till Tunanders. I november månad 1945 gifte jag mig.

Nu tyckte jag att jag borde sluta med det monotona att lasta bräder och allt vad detta innebar. Jag gick hem till Clas Jakobsson i bostaden och frågade om anställning. Varför vill du börja hos mig frågade han? — Jag vill lära mig ett yrke svarade jag och det blev också verklighet.

Clas hade en verkmästare, Emil Strid, illa omtyckt och gift med järnvägsanställda Viktor Erikssons dotter Edit. Makarna bodde nedanför Edenholms villa, eller Filip Göranssons fars gård. Jag nämner detta då jag tror att Clas på något sätt hjälpte Emil Strid så att han kunde bygga sin stora gård.

Jag tror också att Clas hjälpte W. A. Johansson för han och möjligen Olle Eriksson/ Örnlind och Bengt Öborg fick hjälp av Clas att få egna gårdar. Olyckan för Bengt Andersson/Öborg var att han aldrig fick lagfart så köpet gick tillbaka. Under tiden hos Clas praktiserade jag på Norsk Rammefabrikk utanför Oslo i tre månader. Efter hemkomsten kom två representanter från fabriken hem till mig i Gustafs. De önskade mig tillbaka. Stig Jakobsson träffade dem också vid besöket.

Genom tillfälligheter kan också förändringar ske i en människas liv. Både bra och dåliga, och båda delarna har jag upplevat då jag varit dum och inte lyssnat på andras varningar.

Ett tappert försök till hjälp.
Sidan 3. Om första stycket har jag min egen uppfattning. Det är omkring 40 år sedan jag hade iden att ge ut en liten bok om Mora by, Trådarna fortlöpta ut i hela socknen och även till Säter. Det blev lite tumult/osämja med Sven Sjöberg så jag fick inte vara med i socknens kommitté för utgivning av en bok. Jag hade då samlat in text- och bildmaterial. Bland annat hade jag fått låna material som berättade om Jugen Hon Anderssons resa från Gustav till Stockholm som berättar en del om hur det hade gått till när Enbacka spellag fick sitt namn på Ulriksdals slott den 8 juni 1775. OBS... .Protokollet från kyrkans invigning den 4 december 1768 finns i Kassaföreningens arkiv. Där stå i inledningen: - Denna dag invigdes Enbacka kyrka i Stora Runa socken o.s.v. Ska detta papper verkligen förvaras där?

Sammanfattning: — det var alltså Jugen Jon Andersson som reste till Stockholm och därmed blev Sollerön och Gustavs tvillingförsamlingar. Hur länge Enbacka kapellag arbetat för att skiljas från Stora Tuna socken har jag inte den blekaste aning om. Men Gustav III SKALL HA SAGT: — Om Solleröns kapellag ska skiljas från Mora socken ska också Enbacka kapellag få skiljas från Stora Tuna socken. Enbacka kapellag fick kungens namn och Sollerön drottningens namn Sophia Magdalenia. När det blev Sollerön vet jag inte...?

Altartavlan. Det var år 1788 kungen gjorde sin resa i Dalarna. Det sägs att han gjorde hästombyte i Gustafs och besökte kyrkan som då bar hans namn Gustavs kyrka. Då kungen såg att kyrkan saknade altartavla lovade han att skänka en sådan. Om tavlan och dess historia finns ju mycket att berätta varav en del ännu ej föreligger i tryck.

Påminnelse: — I Dalarnas vapenbok har landsantikvarie /senare riksantikvarie Svante Svärdström skrivit/angett att Gustavs kyrka invigdes 1775. Samma fel har professor Gerda Boethiüs gjort i boken Sveriges kyrkor. Fel som blir begångna i tryckta verk av trovärdiga personer är svåra att få rättelse på. Jag har alltid gjort tappra försök att vara noggrann, men hur många skrivfel jag gjort, det vet jag inte. Jag hoppas att Ditt arbete blir framgångsrikt.

Sidan 5: Forkörningen minskade inte helt. Malm transporterades från Tomtbo och Silvbergs gruva till Gustafs järnvägsstation. År 1916 söker 0. Sätterström i Säter genom annons 100 hästar för malmkörning. Senare byggdes en linbana som jag skrivit om. Henning Rosen, Gruvby är enda malmkörare som jag intervjuat.

Sidan 6: Om Solvarbo elbolag. Jag fick låna orginalprotokollen om bolaget av Alrik Göransson. OBS. Det kom material med tåget från ASEA i Västerås till Gustafs och Solvarbo. Vagnen sattes av i Solvarbo, lossades på natten och personal skjutsade vagnen tillbaka till järnvägsstationen på natten. En banvakt måste övervaka transporten på grund av bromsning utför.

Sidan 7: William Nylén sonen Stig och resan till Skebo bruk. Jag trodde aldrig jag skulle finna medaljen. Världsutställning....? August och Gunhild Sandberg med i Säters hembygdsförening Nylén efter bankgården tillhåll i Nämnsbo herrgård innan fabriken byggde 1905. Fabrikens öde och brand.

Sidan 14: Detta har berättats för mig: — Gustav Lundgren var verkmästare hos William Nylén. Då Edenholm kom till Gustafs 1913 hade han en eller två verkmästare anställda och av den anledningen fick Gustav Lundgren stiga åt sidan.

Sidan 20: — Gustav LUNDGREN ÖPPNANDE SIN AFFÄR DÄR NUVARANDE present och bokaffären är inrymd: Jag minns det för jag var med min farmor hem till Lundgrens i samband med tandläkarbesök. Nils och Allan brukade också åka med bussen.

Sidan 21: DET VAR väl Albin Hansson. Hade HULDA ett cafe? Hennes man hette Emil och skötte en tid vägningen av malmvågen vid järnvägsstationen. I Bankgården fanns rätt många år Anna Anderssons café, Hon kom från Stockholm, hade senare bageri i Borlänge men återkom till Gustafs och bodde i Furugården tillsammans med Kalle Strid.

Hur mycket minns jag rätt..? Det fattas bitar. I min tidiga barndom såg jag en man komma gående efter järnvägsspåret flera gånger : Jag fick veta att han kom Solvarbo och var resande åt Lundgren. Det var alltså Walfred Andreas Johansson, bror med banvakt Emanuel Johansson. Hade Clas Jakobsson hjälpt honom med tomt? Han bosatte sig ju i byn. Själv minns jag honom gående som en kung på fabriken utan att göra ett vettigt handtag mer än att syna färdiga lister. Det gjorde han mellan sina affärsresor.

Festerna i familjen Jakobssons bostad. Vi från Mora by som gick 5 och 6:e klass i Enbacka skola gick åren 1935 och 1936 med 13-dagsstjärna för att samla in pengar till Stockholmsresa. Efter avslutad turné fick vi festa upp bullar, kakor och rikligt med godis m.m. hemma hos Viola och Clas Jakobssons bostad.

Vid Edenholms bortgång blev fosterbarnet Maj Bjurhäll ägare till fabriken. Som fabrikschef anställde hon Patrik Myrén. Fabriken blommade upp och produktionen ökade. Erik Danielsson behövde en hjälpreda och jag fick anställning som biträdande verkmästare 1955. Jag slutade på egen begäran hösten 1969. Utöver vad som anges i betyg hade jag befattningen som yrkeslärare. Efter Clas Jakobssons blomstrade fabrikerna ordentligt och det behövdes flera anställda. Jag fick även befattningen som yrkeslärare och jag lärde många kvinnor olika moment till en början och för vidare utveckling. Även yngre pojkar m.m. Jag hade även lärt min hustru de första grunderna och när jag slutade grät hon.

Jag får väl sluta här tills vidare. Jag har ju i mitt långa arbetsliv varit anställd vid både Tunanders och Edenholms och har en del erfarenhet att berätta från båda fabrikerna, men i skrivande stund vet jag inte vad Du vill ha för uppgifter.

Ditt fenomenala forskningsarbete har givit mig en tanke : Du borde uppmuntras med Dalarnas Fornminnes & Hembygdsförbundspris och hedersnål. förslaget måste komma från Gustafs hembygdsförening och jag ska ge dem en påminnelse. Dalarnas ABF och Säters DHR-avdelning lade en gång in samma förslag som gällde mig personligen, men förbundet svarade att förslaget kom från fel instans.

Synen är inte på topp så jag har gjort en del felslag, men jag hoppas Du har överseende med dem. Du är välkommen åter om det är något jag kan stå till tjänst med.

Vänliga hälsningar.
[Elof]