Att på några få rader återberätta ett företags utveckling under drygt hundra år är inte möjligt. Här skall bara ges några milstolpar i det företag som kom att Förenade Guldlistfabrikerna i Gustafs. Det är samtidigt ett stycke historia som speglar svenskt hantverk och industriell utveckling under de hundra åren. Krig, kriser och konjunkturer påverkar vår tillvaro, vår trygghet och våra arbeten.
När man läser det här finner man ändå en friskhet och framåtanda, för att inte säga envishet, som präglat företagen. I våra hem, på våra arbetsplatser överallt omkring oss, behöver vi vackra ting att låta våra blickar vila på. Genom hundra år har företaget bidragit till det, genom hundra år har en hantverkstradition levt vidareutvecklats och överlevt.
Den 28 februari 1885 lämnade Anders Gustav Fahlcrantz, född i Aspeboda 1849, till borgerskapet i Falun en ansökan om att få utöva glasmästeriyrket och idka handel med glas i staden. Åren närmast innan hade han bott och arbetat i en glasmästerifirma i Gävle. I Falun började firman blygsamt i ett verkstadsrum på Sturegatan 14. Efter någon tid var tre man sysselsatt med tillverkning av byråspeglar och raklådor.
hade ramlisttillverkningen tagit överhanden, firman hade utvidgats och hade ett flertal man anställda
Johan Anton Edenholm, född i Övre Ullerud i Värmland är 1881, anställdes som polityrarbetare. Han hade då varit anställd vid en guldlistfabrik i Karlstad och lärt sig grunderna i yrket. Efter en kort tid hos Falcrantz flyttade han in på kontoret och snart började han som resande i företaget.
1903 avled A.G. Fahlcrantz men hans hustru Anna drev rörelsen ytterligare några år med hjälp av den unge, men driftige Johan Anton Edenholm.
började William Nylén, född 1874 i Säter att tillverka färdiga ramar och att ytbehandla ramlister i den s.k. Nylénska bankgården i Säter. Han hade då gått i förgyllarlära hos Clas Hultbergs förgylleri- och guldlistfabrik i Stockholm.
Att Nylén var skicklig och framgångsrik vittnar den guldmedalj som han erövrade vid världsutställningen 1902 i London. Bland kunderna fanns en 1899 nybildad firma, det var kompanjonerna J.P. Anderson/Åhlen, och Erik Holm.
Dessa två fick en rivstart i och med det välkända oljetrycket av den kungliga familjen. Efter något år annonserade Åhlen & Holm i Insjön med fler än 300 oljetryck i priser från 10 till 50 öre. Nylén köpte lister bl.a. från en i Gustafs nystartade firman J.A. Lenngren & Co.
J.A. Lenngren kom från Korsnäs som då hade starka sågverkstraditioner. & Co var i detta sammanhang Axel Vikström, som bl.a. var ångbåtsskeppare på sträckan Falun - Gustafs. 1901 köpte den nybildade firman en listhyvel och började hyvla ramlister. Bland kunderna fanns förutom Nylén i Säter även Göteborgs Guldlistfabrik.
i september övertog Johan Anton Edenholm A.G. Fahlcrantz firma som då enligt vissa rykten gått dåligt en längre tid. Edenholm var väl insatt i verksamheten och såg möjligheterna. Han ombildade firman till A.G. Fahlcrantz Eftr och året därpå kom det som skulle bli en säljsuccé, den svängda kornischen. Andra stora artiklar var ramlister i guld men även i polerad mahogny.
bildades AB Trälist med styrelse i Gustafs och med avsikt att bedriva sågverks- och träförädlingsrörelse. I styrelsen fanns William Nylén i Säter och hans verkmästare Gustav Lundgren samt sågverksägarna J.A. Lenngren och Axel Vikström.
byggde AB Trälist en ny fabrikslokal i Mora Gustafs. Det var en del av det som sedan byggdes ut och som idag kom att kallas Edenholms. Nyléns nybyggda lokaler i Nämsbo i Säter övergavs. Ett flertal familjer flyttade med till Gustafs.
gjorde J.A. Edenholm en studieresa till Tyskland där han bl.a. lärde hur man tillverkade polerade bronslister. Vid den här tiden kunde man i Tyskland tillverka lister med stora ytor, som var helt blankpolerade. Det hela var säkert en väl bevarad yrkeshemlighet men den företagsamme Edenholm kunde snappa upp hemligheten och ta den med hem till Sverige och Falun.
Tillverkningen här medförde en viss revolution på den svenska marknaden och framgångarna lät inte vänta på sig. Vid den här tiden tillverkade man även tapetlister i äkta silver, en stor exportartikel till Finland. Framgångarna och expansionen gjorde att fabrikslokalerna i Falun började bli för trånga.
Efter ett otal framställningar till stadens myndigheter om tomt till nya fabrikslokaler tröttnade Edenholm på de styrande i staden och sökte efter lämpliga lokaler utanför Falun.
gick Trälist AB i Gustafs i konkurs. Firman rekonstruerades och Gustafs Träförädlings AB registrerades med A V Sandberg som disponent. Men företaget hade svårigheter redan från början och gick därför snart i konkurs. Helt plötsligt stod ganska stora och nya fabrikslokaler tomma i Gustafs.
är ett mycket händelserikt år i Gustafs industriella historia. J.A. Edenholm beslutar sig för att flytta sin tillverkning och sitt kontor till Gustafs, i de lokaler som blivit lediga efter Gustafs Träförädlings AB. Sedan dess var dessa byggnader förknippade med namnet Edenholms. Köpeskillingen var 7,000 och tillträdesdagen den 1 april 1913.
Med ångbåtarna "Runn" och "Najad", som trafikerade sträckan Falun och ångbåtskajen nedanför kyrkan i Gus-tafs flyttade bl.a. de 12 familjer som beslutat sig för att följa med Edenholm till Gustafs.
I samband med flytten ändrades firmanamnet till "J.A. Edenholms Guldlistfabrik". Redan första året byggdes fabriken ut. Elektricitet fanns inte vid denna tid i Mora. Under några år fick en fotogenmotor med generator leverera den kraft som erfordrades.
Samma år startades i Cronbergs smedja i Mora en fabrik, som i liten skala tillverkades brynstenar. Det var Gustav Lundgren, född i Österby 1875, som efter en ettårig utflykt till Norrköping återvände hem till Gustafs för att starta eget. Med sin erfarenhet som verkmästare hos William Nylén borde han ha varit given på den posten hos Edenholms. Men Edenholm hade sitt eget folk med från Falun.
Ytterligare ett företag etablerade sig i Gustafs år 1913. Det var byggmästare Andreas Tunander som köpte Gustafs Träförädlings såg. Den nya firman kom att bli leverantör till Edenholms. Året innan hade Göteborgs Guldlistfabrik startat ett listhyvleri i Gustafs.
Nu fanns inom Mora by i Gustafs flera företag, endast på några hundra meters avstånd från varandra. Det var flera företag som kompletterade varann eller konkurrerade med varann om marknader och arbetskraft.
Under krigsåren inträffade naturligt nog en viss stagnation, dels på grund av den allmänna oron men kanske fanns också ett minskat intresse för vardagens estetiska små finesser. Till detta kom råvarubrist. Gardinkäppar som förr tillverkades av mässing fick nu tillverkas av trä.
I Knutshyttan tillverkades lim, ett lim som kokades på öron och svansar från grisar. Schellacken, som användes vid poleringen, ersattes med grankåda som smältes. Det gick bra även om torktiden förlängdes avsevärt. Under denna krigsperiod hade dock Edenholms en ansenlig export till England. Och hos Gustav Lundgren satsade man, trots motigheter och bekymmer med konkurrenterna, på att uppföra en ny fabriksbyggnad. Den byggnaden kallas idag Gamla Lundgrens, uppförd i två våningar av timmer.
var krisen i stort sett över för denna gången och Edenholms satsade på en utbyggnad av fabriken till den yta och omfattning den fick in i våra dagar.
övertog Clas Jakobsson, född i Naglarby 1898 och gift med Lundgrens dotter
Vivi, Gustav Lundgrens firma och ombildade den till F:a G Lundgrens Eftr. Företaget fick nu ett starkt uppsving, med tillverkning av ramlister, fotoramar och speglar. 1930 skaffade man en egen listhyvel.
och några år framöver inträffade den svåra depressionsperioden med stor arbetslöshet som följd. Den drabbade även vår bygds företag liksom den drabba de hela västvärlden. Minskad efterfrågan innebar minskad produktion -innebar ökad arbetslöshet -innebar färre köpare - innebar minskad efterfrågan. Den onda nedåtgående spiralen varade under tre år.
Krisen hindrade inte Edenholms från att starta ett försäljnings bolag "AB Edenholms Lager" på Herkulesgatan i Stockholm. 1934 byggdes nya kontorslokaler intill fabriken.
utlyste Svenska Slöjdföreningen och Edenholms en pristävling med syfte att få fram nya uppslag och idéer till ramlister, vad gällde såväl färg som form. 1937 visar Edenholm i sin kollektion, resultatet av denna pristävling. Det gamla, mörka metall- och bronslister med mörka schatteringar, var borta. Nu presenterades ljusa, mer konstnärsbetonade ramar.
satsade Clas Jakobsson friskt och lät bygga en ny stor fabrik i två våningar, det som i ett senare skede blev lager och kontorsdel. När man påbörjade byggnationen anade man inte vad som skulle hända senare under året. När man flyttade in under hösten hade kriget redan brutit ut i Polen och Finland. I april 1940 var kriget inpå knutarna, Danmark och Norge drogs in i det.
De, som nyss börjat arbeta i den fina nya fabriken, måste fri ställas. Fabriken stängde helt och de anställda permitterades på obestämd tid. De tvingades söka sig andra sysselsättningar. En del fick gå till skogen för att hugga ved. Nu kunde lyckligtvis driften och tillverkningen återupptas efter sex månader. Vid sidan av ramlisttillverkningen gjorde man även gengasved av al.
Krigsårens minskade handel vållade på nytt problem för listtillverkarna. Nu var det brist på material som linolja, metaller, guld, brons och lacker. Dessa blev alltmer svåråtkomliga. Tillverkningen fick delvis ställas om, utförandena blev enklare och styrdes av de material som fanns att tillgå.
Under krigsåren skedde förändringar, som kom att bestå och även utvecklas vidare. Den manliga arbetskraften kallades in till militärtjänstgöring och de ersattes med kvinnlig arbetskraft. Kvinnorna utgjorde vid mitten av 1980-talet halvparten av arbetsstyrkan.
För att bättre tillgodose fabrikens behov av trälister startades "AB Edenholms Hyvleri". Samma år påbörjades bygget av en egen snickerifabrik, som blev färdig 1948. Efterfrågan på handskurna förgyllda speglar ökade kraftigt.
startade ägaren till Gustafs Träindustri, Folke Tunander, ännu ett företag i guldlistbranschen, Gustafs List AB. Inom ett avstånd på cirka 300 m fanns nu tre konkurrerande företag - Edenholms, Lundgrens och Gustafs List.
Johan Anton Edenholm avled efter ett drygt halvsekels intensivt och konstruktivt arbete för sitt företag och för arbetslivet i Gustafsbygden. Dottern Maj övertog ägandeskapet och Patrik Myrén chefskapet. Han satsade hårt på rationaliseringar och tog även upp försäljningen till England. Svängda kornischer, samma modell som 50 år tidigare, blev en storsäljare. Naturligtvis moderniserade med spårbräder och kulor.
ombildades firman till AB Edenholms Guldlistfabrik.
när företaget firade 70-årsjubileum fanns bland arbetarna tre som varit med ända från falutiden. Det var Nathanael Ahlin, Karl Backström och Arvid Norberg.
köpte Edenholms Göteborgshyvleri, som var till salu sedan Göteborgs Guldlistfabrik lagts ned. Samtidigt avvecklades hyvleriet i Korsnäs.
köpte G. Lundgrens Eftr Edenholms Guldlistfabrik samtidigt som företaget ombildades till Förenade Guldlistfabrikerna AB. Samma år tog Clas Jakobssons son, Stig över ansvaret för Lundgrensfabriken. 1961 blev han VD för "de förenade". Under den kommande perioden utvecklades exporten till USA.
Tiden präglades av en våldsam köp-slit-å-släng mentalitet. Plasttekniken hade utvecklats - nästan allt kunde gjutas och tillverkas i plast - så även ramar. Det hantverksmässiga och väl bearbetade kunde inte konkurrera vad gällde priserna.
Även ramlistfabrikerna mötte detta med enklare produkter - folielister började tillverkas. För ”De förenade” betydde det en stark nedgång i försäljningen på den svenska marknaden med bottennotering 1970.
I stället gjordes en stor satsning på USA-marknaden samtidigt som den svenska marknaden mer eller mindre övergavs, Försäljningen på USA nådde sin topp 1974. Vid den tiden han man börjat kopiera de svenska listerna och förlagt tillverkningen på Taiwan. Dessa såldes sedan på USA-marknaden för halva det svenska priset.
1976 stod företaget inför en likviditets kris, en ny VD anställdes. Han kunde dock ej hejda krisen och den utveckling som pågick. I januari 1977 stod man inför konkurshot. 94 personer riskerade att förlora sina arbeten.
Under advokat Bo Johansson i Falun inleddes så förhandlingar med Götabanken, Industriverket och Länsarbetsnämnden varvid man sökte efter lämpliga lösningar. 27 maj 1977 kom upplösningen på krisen. En aktiefond bildades som ensam ägare till samtliga aktier. Ägare till aktiesparfonden blev aktiesparklubben SIF-SALF-STIAF.
Varje anställd fick rätt att teckna en andel á 2,000 kr i fonden. 76 anställda antog erbjudandet. Arbetande styrelseordförande blev advokat Bo Johansson och 1978 tillträdde Barbro Johansson som VD. Hon var en av veteranerna inom företaget, anställd redan 1951. Som produktionschef tillträdde Roland Johansson 1984. Han började sin första anställning inom företaget år 1955.
Det nu personalägda företaget stod i början av 80-talet inför svårlösta problem. Genom de tidigare sammanslaggningarna hade man två omoderna och gamla fabriker som inte uppfyllde kraven på acceptabel arbetsmiljö och rationell produktion. Personalrum saknades, yrkesinspektion och brandmyndigheter riktade stark kritik mot bristfälliga anordningar.
Man hade dock lyckats vända den tidigare nedåtgående trenden. Produktionen såväl volym- som värdemässigt hade ökat varför man vågade en stor satsning på en om- och tillbyggnad av såväl fabriks- som kontorslokaler. Allt till en total kostnad av 8,5 miljoner kronor.
Efter semestern 1983 kunde personalen ta de nya lokalerna i besittning; ljusa, ändamålsenliga och trivsamma lokaler väntade de 85 yrkesverksamma. Samma år påbörjades en ny satsning på den nordiska marknaden och på USA, där kvalitet och det hantverksmässiga åter stod högt i kurs.
Medvetenhet om hantering, om värde och kvalitét på inramningarna lyftes nu fram och blev målsättningen för de GULDLlST-kurser som anordnades under de närmaste åtta åren. Ett antal kurser genomfördes och mer än 800 rammakare och glasmästare från hela landet deltog i 3-dagars internatkurser med omväxlande program.
Ytterligare ett steg att skapa medvetenhet kring de hantverksmässiga momenten i tillverkningen har tagits genom anordnande av s k förgyllarkurser. 2-dagars internatkurser i anslutning till fabriken i Gustafs under ledning av Martin Ahlin, verkmästare med rik erfarenhet i yrket.
Hundra år efter listtillverkningens start i Falun firades ett jubileum i Gustafs, med öppet hus i fabriken och tältfest för anställda, veteraner och särskilt inbjudna.
Några notiser: 1985
I början av 90-talet gick bankvärden in i en svår kris. Den Götabank som företagen i Gustafs anlitat under ett 70-tal år hade förvandlats till Gotabanken och sedan uppslukats av Nordbanken.
Vid rekonstruktion av Nordbanken delades verksamheten upp på bank och kreditverksamhet. De fodringar som då fanns och lånen fördes över till investmentbolaget Borgkronan.
Där samlades en del herrar som bidragit till krisen, nu med uppgift att städa upp efter sig. Det blev hårdhanskar och omedelbara krav på uppsägning av lån, Guldlist hade en god orderingång och ett värdefullt lager. Men man hade ett lån efter en investering i hyvleriet.
Utan chans att ordna nya bankgarantier ställdes man inför hotet av konkurs eller lämna ifrån sig företaget.
Nu var Guldlist inte det enda företag som drabbades av denna mörka sida av ett dystert kapitel i svensk ekonomisk historia. Många småföretag drabbades av samma bannstråle och krav på återbetalning av små lånesummor. Många företag fick läggas ner och många blev arbetslösa, medan ”städpatrullerna” premierades med stora summor för sitt raska arbete.
gick konkurrenten Gustafs List i konkurs och övertogs då av Guldlist, som då fortfarande ägdes av investmentbolaget Borgkronan med Henry Ranner som vd. Man övertog samtidigt Gustafs Lists varumärke, inventarier och befintligt lager.
”Genom att företagen går samman effektiveras verksamheten på olika områden och det tryggar fortsatt verksamhet inom ramlistbranschen i Gustafs.” sade VD:n Henry Ranner (BT 5 jan 1995)
I slutet av augusti detta år kom besked att anrika Guldlist bytt ägare. Borgkronan sålde företaget till ett ramlistföretag Larsson-Juhl i USA. På begäran av den nye ägaren fortsatte Henry Ranner som VD. Den nye ägaren hade för avsikt att utveckla företaget och uttalade att jobben i Gustafs skulle bli kvar.
Det amerikanska företaget köpte även den återstående stora ramlisttillverkaren i Sverige, Tranås List.
så kom dådet slutliga beskedet att tillverkningen av ramlist skulle upphöra i Gustafs och flyttas över till Tranås och i Gustafs skulle det bara finnas ett lager med några få anställda. Den stora och moderna fabriken skulle säljas.
Därmed skulle en hundraårig verksamhet i Mora kunna vara slut. Men kanske kan det ur resterna spira något nytt. Namnet Gustafs är starkt förknippat med listtillverkning och därför kan vi sätt förhoppningen att hantverket lever kvar i de nya företag som växer fram...
LA i maj 2000
Intervjuer
Pågående Dokumentation