När Joels Nisse Göransson vid mitten av 1930-talet slutade folkskolan fick han chansen att lära sig snida i trä. Morfar Gustav Lundgren var duktig att snida i trä. Det vittnar den fästmansgåva han skar till sin blivande hustru.
När jag hade slutat skolan fick jag jobba lite vid fabriken. Men så blev jag skickad till min farfar och under 14 dagar lärde han mig att skära mönster i trä. Farfar hette Karl Johan Göransson och han var från början byggmästare i Borlänge och byggde en hel del fastigheter där. Sen flyttade han till Stockholm. Där blev han skrothandlare och gjorde väl en hel del pengar. Så började han satsa på aktier. Han “spelade på Kreuger”. Ett tag var han miljonär och så blev det krasch och bom. Han var väl med och betalade för Kreugerkraschen i början av l930-talet.
Efter de dåliga tiderna flyttade han hem till Gustafs och Mora by. Då tog han upp det yrke som han sysslat med tidigare. Han hade väl skurit lite grann i unga år, men när han nu kom hem började han skära ornament åt Edenholms. Han skar också överstycken och hörn i stora mängder. Han var duktig, de flesta ornament som finns inne på Lundgrens har han skurit. Han hade en ovana att röka, inte tobak men torkade körsbärsblad. Röklukten var mycket stark, den satt i väggarna i hans hem men också i de ornament som han levererade.
Innan han for till Stockholm byggde han ett hus vid Lugnet (vid gamla Konsumaffären/senare Gustafs Bröd). När han for iväg blev han och farmor skilda åt. Farmor blev kvar i huset. Hemkommen byggde Karl Johan ett nytt hus intill Olofssons affär vid järnvägen. Där var det ett kafé, Nykterhetskaféet, som drevs av fars syster, Anna Lisa Göransson och en kamrat till henne. Kaféet gick nog inte speciellt bra. I ett rum på andra våningen hade Karl Johan sin verkstad. Till honom kom jag som 14-15-åring. Karl Johan skar åt Edenholms men ingenting till Gustav Lundgren.
Där började man tillverka trymåspeglar, vars ornament jag då fick skära. Och det var inga små mängder, 5 stycken om dan. Det gällde att ha skärpta järn och jag lärde mig att slipa stål. För att få den rätta skärpan användes en strigel. Till en början höll jag till på övervåningen i Lundgrens hus. Då hade Clas byggt sitt eget hus och flyttat ut från lägenheten. Så kom det sig att kusin Allan blev min lärling och fick börja att skära, men morfar fanns också med där. Han var ju händig, höll på att reparera gamla speglar och skar själv lite enklare saker. Han var duktig och hans fästmansgåva till mormor, en “träbok”, finns idag på Lundgrens.
För jobbet som träsnidare hade jag ackord, för varje stycke som jag skar fick jag 3:25 och hann med 5 stycken om dagen, en god dagsförtjänst på den tiden. Jag blev kvar till 1945, gjorde rekryten ett och ett halvt år under den tiden. Från 1945 till 1950 hade jag egen verkstad i Lundgrensfabriken. Tillverkade barnstolar och små gungstolar. Däremellan skar jag en och annan spegel. John Thors, som reste för Edenholms sålde åt mig. De formlimmade också delarna till möblerna. Det var tunna ribbor av björk som böjdes vid limningen till den slutliga svängda formen.
1950 hade Joel byggt sin nya verkstad i Slättgärdet och då gjorde jag alla inredningar, skåpen och hyllorna. Så var jag ner och satte opp dom i bilverkstaden, sen kom jag aldrig därifrån. Blev kvar i 36 år som bilmekaniker. Så byggde jag och brorsan Lennart om huset i Enbacka, först den ena halvan och sen den andra. Huset hade vi köpt av Andersjans Johan Andersson som lät bygga det omkring 1932-33.
Fyllda 80 år tog Nils Göransson ett nytt tag om stämjärnsskaften och de gamla takterna satt kvar i träsnidarens händer. Han skar 3-4 stora spegelramar, som han själv ”komponerade”. Måtten ca 70 m breda och ca 140 cm höga.
Joels Nisse Göransson berättade om farfar Karl Johan Göransson, som när han återvänt till Mora by försörjde sig bland annat på att skära åt Edenholmsfabriken. Nisse själv skar en mängd speglar och trädetaljer till speglar som tillverkades på Lundgrens. Maurits Larsson från Larsolssons i Naglarby var en annan av de träsnidare som anlitades av fabrikerna. Han har bland annat skurit den förgyllda duvan som som hänger i taket i kyrkans predikstol. Karls Gustav Karlsson från Gruvby var en annan skicklig snidare som utförde en del arbeten för Lundgrens. Förutom detaljer till förgyllda speglar skars även pendyler.
Omkring 1950 flyttade en tysk familj till Mora by och de båda barnen gick i skolan i Enbacka. Det var Josef Hodacs (på bilden här ovan). Han kom från Sydtyskland som han lämnat efter krigsslutet. Under några år arbetade han hos Lundgrens Eftr, erkänt skicklig och kunnig träsnidare.
Familjen Hodacs
Familjen var Sudet-Tyskar. En del av det dåvarande Tjeckoslovakien. Jag vill minnas att det var Stig Jakobsson som lockade hit familjen och de fick en bra bostad. Tre barn hade de. Den äldsta Erika hade slutat skolan och fick bl a arbete på SAS och även i fabriken, vill jag minnas medan Peter och Ilse började i skolan. Ilse säkert i folkskolan i Enbacka medan Peter började i realskolan i Borlänge. Jag tror att efternamnet avslutas med ett komma i c:t (s.k cedilj).
Namnet uttalas Hodax.
Från: Präst-Bengt
Mon Feb 20 21:32:19 CET 2012
Intervjuer
Pågående Dokumentation