Vad hände, varför och konsekvenser.
Den 1 juli 1989 upphävde Riksbanken så gott som alla spärrar av finansiella regleringar, både för företag och privatpersoner. Avregleringarna hade inletts successivt under 1980-talet. Som en följd av alla restriktioner och regleringar hade det vuxit fram en grå marknad. Bankerna förmedlade krediter mot avgifter i stället för att själva låna ut pengar mot ränta. De grå räntorna var orimligt höga.
Redan 1985 togs stegen mot en fri inhemsk kreditmarknad. Räntebildningen släpptes fri och bankerna fick sätta vilka räntor de ville, marknaden skulle reglera räntorna. Dessutom togs utlåningstaket bort, bankerna kunde fritt låna ut vilka belopp som helst. I november 1987 släpptes fastighetsinvesteringr i utlandet fria. För att förhindra skatteflykt behölls dock regeln att transaktionerna måste göras genom svensk valutabank.
Svenska banker, finansbolag och bostadsinstitut lånade ut pengar till hushållen till allt högre belopp. Med minskad avdragsrätt för hushållen och stigande räntor hamnade många i den s k skuldfällan. För lånade pengar köptes 1989 utländska aktier för 27,9 miljarder. 1988 året innan var siffran 3,1 miljarder.
Allt fler svenskar köpte utländska fastigheter (inkl rekreationsstugor på Solkusten m fl platser. Det samlade värdet låg 1987 under 1 miljard, 1988 en ökning till 5,2 miljarder, 1989 till ca 10 miljarder ( då krävdes inget tillstånd för köp av utländska fritidshus och ingen beloppsgräns).
NVH 1991 s 184 - 201
Kuwait-kriget 1990-91 spred en oro på alla världens finansmarknader. Bankerna hade då lånat ut pengar mot s k marknadsbevis för Finansbolaget Nyckeln, ägt av Erik Penser. Till ännu högre räntor kunde sedan bolaget låna ut till allmänheten till ännu högre räntor. Penser hade sommaren 1991 svårigheter att betala räntor och amorteringar. Flera finansbolag gick omkull och de långivande bankerna fick gå in med pengar för att täcka förlusterna.
1991 gjorde de stora bankerna följande kreditförluster:
Första Sparbanken (V. Götaland)
Resultat -5,5 miljarder. Kreditförluster -5,7 miljarder
Nordbanken
Resultat -5,8 miljarder. Kreditförluster -10,5 miljarder
Gotabanken
Resultat -2,1 miljarder. Kreditförluster -3,8 miljarder
Föreningsbanken
Resultat -0,9 miljarder. Kreditförluster -2,8 miljarder
SE-banken
Resultat +2,3 miljarder. Kreditförluster -4,6 miljarder
Handelsbanken
Resultat +2,8 miljarder. Kreditförluster -3,2 miljarder
De tre översta bankerna ville bli större och ta upp konkurrensen med Handelsbanken och SE-banken. Men de tvingades ta osäkrare krediter för att expandera och drabbades snabbt av stigande kreditförluster. Även de stora bankerna drabbades av kreditförluster. 1991 beräknades att bankerna hade förluster på 35 miljarder.
Krisen resulterade i storstädning i bankledningarna. Det var uppenbara risker för konkurser för ett antal banker. Hela marknaden var i gungning. Röster höjdes för att staten skulle gå in med pengar för att rädda bankerna som blivit ‘blåsta’ av ekonomiska äventyrare och skojare. De nya bankledningarna gjorde allt för att blåsa upp förlusterna för att få del av så mycket som möjligt av de statliga pengarna.
Gotabanken räddades genom att huvudägaren Trygg Hansa erbjöd sig att tillfälligt ta överbanken. Staten tvingades gå in med kreditgarantier på miljardbelopp till bankerna. Nordbanken räddades genom att staten gick in med 20 miljarder.
Direkt resultat av bankkrisen
De hårdare kraven fick också mycket negativa konsekvenser. De indirekta följderna av bankkrisen:
Det har aldrig utretts ordentligt - det finns säkert många personer i bankvärlden som vill ha det så. Kanske att en del av pengarna inte fanns annat än som luft och siffror i kalkyler och redovisningar. Det har aldrig utretts eller redovisats orsakerna och följderna av bankkrisen. När staten några år senare ville ha stöd för att sanera landets ekonomi blev det kalla handen från bankerna.
Ett mycket påtagligt resultat var statens kraftigt försämrade budgetbalans. De fyra första månaderna 1991 växte underskottet från 70 till 100 miljarder. Under andra halvåret 1991 föll kurser och aktievinster mycket kraftigt på stockholmsbörsen. De billiga aktierna lockade utländska investerare. De köpte under 1991 svenska aktier för 11.2 miljarder, nästan 10 gånger mer än året innan.
"Utrensningen" i bankernas styrelser fick mera vittgående konsekvenser. Gamla styrelsemedlemmar, tysta, eftertänksamma och lojala fick marschera ut. In stormade en ny generation, vältaliga, högskoleutbildade och själsäkra. De hade anammat 70-talets SAF-kampanj, Satsa på dig själv. De var dessutom utbildade på den nya tidens ‘verktyg’ - datorn, med vilkens hjälp de kunde knappa fram hur fina kalkyler som helst. Imponerande på de äldre ‘överlevande’ styrelsemedlemmarna.
Samma effekt uppstod när den nya generationen hamnade hos kredittagarna. De kunde göra snabba klipp. För de mindre företagen innebar tiden svåra påfrestningar. De ville investera för att överleva men drabbades av stigande räntor som gjorde investeringarna mindre lönsamma.
Ett annat påtagligt resultat av den ekonomiska krisen under 1990-talets första två år var att Sverige i statistiken över världens rikaste länder föll från 2:a plats (efter USA) till nedre halvan i tabellen över listan över världens 15 mest utvecklade länder.
NVH 1993 s 160
Sedan 1920-talet var Lundgrens Eftr Clas Jakobsson kund hos Götabanken, socknens enda bank som hade sitt kontor i Mora by. Bankens kamrer Ehrenfrid Johansson, en rakryggad, klok och förnuftig gustafsbo. Clas och Ehrenfrid var barndomskamrater från Naglarby. De hade ett gott samarbete även utanför bankaffärerna, bl a med vissa skogsaffärer. Även efter det de båda avgått från sina befattningar förblev Lundgrens Eftr kund hos Götabanken. Samarbetet fungerade väl mellan företaget och de nya kamrerarna.
Listtillverkningen innehåller så många moment av hantverk som är arbetsintensiva. I varje företag pågår en ständig kostnadsjakt, s k rationaliseringar. Ofta går det ut på att människor ersätts med maskiner. I den traditionella listtillverkningen fanns det inte speciellt många möjligheter att ersätta händer med maskiner. Ett område befanns vara möjligt - hyvleriet.
Att posta hyvlarna. d v s att sätta in ett antal stål i hyveln för att få rätt profil på listen. Ett mycket kostnadskrävande och tidsödande arbete. Under 1970-talet gjorde programmerade datorer sitt intåg inom olika tillverkningsområden. Så kunde en listhyvel programmeras för att skjuta till de hyvelstål som krävdes för att få fram en önskad profil. Men de nya datoriserade maskinerna kostade mycket pengar. Det gällde att väga investeringskostnaderna mot eventuella besparingar. Det nödvändiga kapitalet fick Guldlist genom ett lån i Gotabanken.
Lånesumma: ???? milj.
Lånevillkor: ????
Långivare: Götabanken/Gotabanken/Nordbanken.
Efter bankkrisen stod Nordbanken som långivare. En bank som varit generös med krediter och som stod med så stora förluster att staten måste gå in med 20 miljarder kronor. Storstädning i styrelsen och omorganisation. Det innebar att banken delade upp i två delar, en med traditionell bankverksamhet och Borgkronan, som skulle ta hand om alla kreditfordringar. Ett smart drag som räddade banken men krossade ett antal småföretag och entrepenörer.
I Borgkronan sattes ett antal bankmän, som fick till uppgift att driva in fordringar. Det var några som bidragit till krisen. Det var gossar med hårda nypor som gick ut till kunderna och krävde in de utlånade krediterna med omedelbar verkan. Som bonus fick de procent på de summor de lyckades driva in. Det är märkligt att detta förhållande inte på något sätt utforskats. En dunkel för att inte säga svart period i svensk ekonomi.
För Guldlists del var detta ett veritabelt knockoutslag. Utanför dörren stod ett par s k bankmän med kravet att Borgkronan att lånet skulle återbetalas inom ?? månader. Med den turbulens som då rådde i banksverige var det svårt att på så kort sikt finna en ny långivare. Där stod Guldlist med en ny och modern fabrik och med skickliga och kunniga arbetare. Det personalägda företaget fick sträcka vapen. Och Guldlist var inte det enda företaget som drabbades av denna bannstråle.
Borgkronan övertog företaget och tillsatte "sin egen VD" Henry Ranner. 1996 såldes Guldlist till ramlistföretaget Larsson-Juhl från USA. Året därpå köptes landets största ramlistföretag, Tranåslist, upp av samma företag. Inom loppet av 5-6 år försvann Sveriges tre största ramlistföretag Gustafs List, Guldlist och Tranåslist. 1999 lades all ramlisttillverkning ner i Gustafs.
LA 10 jan 2006
Intervjuer
Pågående Dokumentation