Detta är ett försök att dokumentera den industriella utvecklingen i Gustafs socken i hjärtat av Dalarna. En socken, som av hävd under drygt tusen år varit en genuin jordbruksbygd med bördiga sedimentjordar som ligger utmeds Dalälven. Men socknen är inte bara en slättbygd utan också i den södra delen en skogsbygd med rika virkesförråd, under århundraden utnyttjades skogarna vid hyttorna och hamrarna i närliggande Bergslagen.
Man har ansett att den svenska industriella utvecklingen startade med en ångsåg vid Tunadal vid Sundsvall och året var 1849. England saknade skogar när de nya industristäderna växte upp under 1800-talet. I Norden fanns de stora skogarna men problemet var att sågverken fanns vid älvarnas fall ett tiotal mil in i landet. Ångmaskiner kunde placeras vid kusten, virket sågas och lastas direkt på båtarna till England. Timret flottades i älvarna ut till kustens sågverk. Med järnvägarnas utbyggnad från mitten av 1850-talet blev det möjligt att bygga upp sågverk inne i landet. Så var exempelvis Korsnäs Sveriges största sågverk på 1870-talet, innan det vid sekelskiftet flyttade ut till Gävle.
För Gustafs del var det också ångmaskiner som drog igång den industriella utvecklingen. Dels invigdes järnvägsstationen i Mora by 1881. De frustande ångloken kunde dra stora mängder varor och råvaror till och från Mora och Gustafs. I liten skala var det en ångmaskin som startade den första ”industrin” i Mora by. En ångbåtsskeppare på älven och Runn kom på idén att ångmaskinen kunde användas även på vintern när trafiken på älven låg nere. Den lilla ångmaskinen från båten blev kraftkälla för en maskin som späntade pärt.
När det stod klart att guldlistindustrin i Gustafs skulle läggas ner väcktes tanken att på något sätt manifestera den betydelse som den industrin haft för Gustafs. Under några årtionden efter 1950 var Gustafs centrum för listtillverkningen i hela Sverige. ”Lundgrens vänner” bildades och därmed drogs det igång en vittförgrenad verksamhet. Gustav Lundgren var en av listfabrikanterna och hans gamla fabrik stod intakt i byn. Där påbörjades en restaurering med syfte att skapa ett muséum och samlingsplats för dagens industriella verksamheter.
I samarbete med Vuxenskolan i Säter startades studiecirklar med uppgift att dokumentera den industriella verksamhet som varit i byn och socknen. Med dokument, bilder och minnen, kunde de som arbetat inom industrierna bidra till att skapa en bild av historien. I detta sammanhang skall nämnas Elof Almgrens insatser. Efter att själv ha arbetat inom listindustrin började han intressera sig för hembygdens historia. Förutseende samlade han bilder och dokument, gjorde intervjuer med de som var med från början och lade därmed grunden till det material som den här sammanställningen till en del bygger på.
Lennart Andersson, Gustafs November 2010